Sommarbrevet 2010

Skriv ut

BREV FRÅN...

S:t Paulus av Korset katolska församling                    Sommar 2010
Angeredsområdet, Bergsjön, Ale, Alingsås, Lerum, Partille

  

*********

 Om du visste vad Gud har att ge…

Varmt välkomna till
församlingens evangelisationsvecka och jubileum
som äger rum den 21-24 oktober 2010.
Kom och se själv vad Gud har att ge!

 

*********

 

Kära bröder och systrar!

Som ni säkert vet, är det här året ett alldeles speciellt år för vår församling. Det är speciellt av två orsaker. Den 1 januari har det gått precis 25 år sedan församlingen grundades, och den 2 februari har det gått 20 år sedan vår vackra kyrka invigdes. Det är därför ett jubileumsår för oss i år. Man firar jubileum för att med tacksamhet blicka tillbaka och tacka Gud för hans gåvor. Vi i vår församling har väldigt mycket att tacka Gud för sedan 25 år. Vi är tacksamma för många präster och systrar, som har lagt grunden för församlingen och arbetat här, för den vackra kyrka som vi har och för en fin, välfungerande och ständigt växande församling. Att fira jubileum och blicka tillbaka hjälper oss att förankra vardagen i dess historiska sammanhang. Det gör oss också medvetna om att det ständigt är vi själva, också här och nu, som skriver historia.
Tack vare jubileet kan också historien bli levande för oss. Vi kan dock inte nöja oss med att bara med tacksamhet och glädje blicka bakåt. Den vackra historien får ge oss trygga rötter och den får inspirera oss att blicka framåt. Men vi får aldrig nöja oss med det vi redan har åstadkommit och ”vila på våra lagrar”. Det är därför vi har planerat in en evangelisationsvecka i samband med vårt jubileumsfirande, som vi har lagt på församlingens skyddspatrons, den helige Paulus av Korset, dag. Må denna evangelisationsvecka fördjupa vår relation till Kristus, må den göra vår tro mera levande, och må vi återupptäcka trons iver, så att vi ser Kristus som står i församlingens centrum. Det är kring honom som vi alla, präster och lekmän, bör vara samlade.
Redan i dag vill jag inbjuda er alla till vårt gemensamma firande och till evangelisationsveckan, och önskar oss alla djupa upplevelser i samband med den.

Er kyrkoherde
p. Robert M. Zuczkowski OFMCap


*********


Behöver vi en ny evangelisation?

Enligt vår biskop Anders tillhör det Kyrkans väsen att evangelisera. Utan evangelisation och mission är vi ingen Kyrka, menar han. Vi har alltså inget val.
Detta har helgonen alltid insett. Nådegåvor och lidanden förefaller ha gått hand i hand, men drivna av kärleken till Kristus har de vägrat ge upp. Tappra och orädda har de förmedlat evangeliet utan att förlora hoppet, eftersom Herren själv gett dem tröst och nåd. Som den heliga Teresa av Avila säger: ”De som ännu inte har lärt känna Herrens godhet genom egen erfarenhet, fastän de känner den genom tron, förlorar lätt modet.”
Vi vet att Gud inte tvingar sig på. Hur kan då jag, som den helige fadern påstår, överraskas av evangeliets skönhet genom mötet med Kristus och leva i samma förtroliga förening med honom som helgon gör? Finns det en trådlös anslutning till himlen så att jag kan urskilja rösten som erbjuder mig levande vatten, förtröstan och tillit? Kyrkans svar och stora rikedom är sakramenten och bönen.
Syftet med ”evangelisationsveckan” är att vi, inte genom att söka andliga upplevelser, men genom Kyrkans objektiva tro, förkunnelse och den helige Andes verk skall bli mer beroende av och finna större glädje i att fira mässan och gå till bikt. Genom sakramenten erbjuder Kyrkan unika möjligheter att förnimma de välgärningar som vår himmelske Fader vill skänka oss. Inget kan skilja oss från Guds kärlek, han behandlar varje människa lika ömt, jag behöver bara ta emot kärleken. Våga bli beroende av den. Välsignelser som aldrig kan förtjänas. Men när livets ryggsäck känns tung, är jag helt beroende av hans barmhärtighet för att få ro i själen. Och jag vill tro på att jag kan glädja Jesus genom att behöva honom!
Berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn är fascinerande i många avseenden. Hennes liv har varit komplicerat, hon bär på en tung skuldbörda och är rädd för människor. I mötet med Herren förändras hela hennes tillvaro. Ängslan byts mot frimodighet och många kommer till tro genom henne. Det är en svindlande tanke att varje gång jag går till den heliga kommunionen ställs samma önskemål till mig: ”Ge mig något att dricka”. Men vet jag vem som frågar? Ja förvisso, men inser jag verkligen att Kristus törstar därför att han längtar efter mig och vill leva i gemenskap med mig?
Kyrkans lära att vi får offra våra synder och lidanden som en gottgörelse för allt som sårat Guds heliga Kyrka är ett stort mysterium. Men om jag hyser tillit till detta, ger det mig frid och ett inre lugn. Allt kan få en mening, även det till synes meningslösa.
När livet känns tungt och hoppet och tilliten sviktar, får jag tänka på hur ofantligt mycket tyngre Korset var för Kristus, och att ingen frivilligt gick fram för att hjälpa honom. Den som tvingas av omständigheterna att gå under Korset, upptäcker att det är en stor nåd. Det är ju Kristus som lider mest och han som bär mig.
Och att få vandra en bit av livsvägen så nära Herren Jesus, kan det finnas en större välsignelse?
Är inte det ett sätt att överraskas av evangeliets skönhet?

Marie-Anne Udin


*********


Och först där Gud blir sedd börjar det sanna livet.
Först när vi möter den levande Guden i Kristus vet vi vad liv är. Vi är inte någon slumpartad och meningslös produkt av evolutionen. Var och en av oss är resultatet av en Guds tanke. Var och en av oss är önskad, var och en är älskad, var och en är nödvändig. Det finns inget vackrare än att bli överraskad av evangeliet, av mötet med Kristus. Det finns inget vackrare än att lära känna honom och att tala med andra om vår vänskap med honom.

Påven Benedikt XVI
(Ur homilia den 24 april 2005)


*********


Pater Victor Doran - passionistpräst

Pater Victor föddes i Nordirland år 1929. Han var ett av åtta barn. Av dessa åtta blev pater Victor passionistpräst och fem av hans systrar nunnor i passionistkongregationen. Direkt efter prästvigningen kom pater Victor till Sverige. Han började sin verksamhet som missionär i Växjö 1958. Jag fick först träffa pater Victor när jag kom till Sverige 1972. Jag vill gärna dela med mig av några minnen av honom.
Han var verksam 25 år i Sverige och arbetade i församlingarna i Växjö, Olofström, Kalmar och Göteborg. Han var dekan i Jönköpings och Göteborgs dekanat.
Jag kommer ihåg pater Victor som en man som hade en optimistisk syn på varje människa. Han såg bara det goda i varje människa. Han kunde se någonting i varje människa som han kunde tro på, kanske mer än människan själv. Hans optimism var alltid stor, ibland så stor att den verkade vara orealistisk. Men den var alltid brinnande.
Tack vare denna starka optimistiska anda som han utstrålade kunde han uppmuntra alla som han träffade och som brukade vända sig till honom.
Pater Victor kom till Sverige som en mycket ung präst. Han älskade landet och alla katoliker som bodde i Sverige. Han dog mycket ung. Och när jag tänker på honom och alla de dygder som jag såg hos honom, tycker jag att han var redo att möta Herren därför att han mötte Herren ofta. Varje dag brukade människor komma till pater Victor och alla visste att han alltid var tillgänglig för den som ville träffa honom. Han hade alltid tid för den som ville prata med honom. Hans kärlek till alla människor var oerhört stor. Han såg Jesus Kristus i varje människa som han mötte. Och när jag tänker på hans bortgång tänker jag på Jesu ord ur Matteus evangelium: ”Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall…” (Matt 24:46). De orden kunde anpassas till pater Victor som varje dag var vakande och redo att träffa sin Herre.
Pater Victor var den förste som kom till Angered med uppgiften att upprätta en ny och självständig församling. Han flyttade till Angered år 1982 med fyra passionistsystrar. De hyrde två lägenheter på Bergsgårdsgärdet i Hjällbo, där ett kapell upprättades för firandet av den heliga mässan på vardagarna. Tomaskyrkan i Hammarkullen hyrdes från Missionsförbundet för söndagsmässor.
Jag har några uttalanden om pater Victor av blivande församlingsmedlemmar i Angereds församling.
”Jag har aldrig träffat någon som visade så mycket omtanke om andra, som Victor…”
”Han var så snäll och en väldigt bra präst…”
”Han var mycket noggrann…”
”Han hade alltid alla dörrar öppna…”
”Pater Victor var en präst som kunde lyssna…”
”Pater Victor hade alltid tid att sätta sig in i andras problem…”
”Vi var mycket ledsna när pater Victor lämnade oss, men vi är samtidigt glada att han kom hem…”
Pater Victor hann inte fullborda sitt uppdrag. Herren kallade honom hem. Han dog plötsligt den 10 november 1983 och vilar i en grav på Östra kyrkogården i Göteborg.
R.I.P.

p. Wojciech Seliga CP


*********


Varför skall vi evangelisera?

Ett enkelt svar och med ett mer invecklat resonemang kring invändningar man möter bland katoliker som kan sin katekes hittade jag häromdagen, skrivet av Mark Shea på en katolsk internet-sajt. Genom att citera Evangeliet gjorde han ett enkelt konstaterande. "Jesus befallde oss att evangelisera då han sade två ting: 'Ingen kommer till Fadern utom genom mig […] Gå ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.'"
Men står det inte ungefär följande i Katolska Kyrkans Katekes, att Gud också kan rädda människor undan den eviga döden och skänka dem evigt liv hos honom, även dem som aldrig blivit döpta och varken hört namnet Jesus Kristus eller förstått att han är världens Frälsare? Får vi inte hoppas att Gud gör så då ett spädbarn dör innan det blir döpt? Kan Gud inte göra också så med en inföding som lever i en avlägsen regnskog och aldrig blir nådd av Kyrkans världsvida mission? Kan han inte göra så om det finns särskilda kulturella eller psykologiska hinder för att någon skall kunna ta till sig det kristna budskapet (evangeliseras)? Varför skall vi då evangelisera? Rimligen kunde och borde Gud i sin allmakt kompensera allt! Katolska Kyrkan erkänner också, att en god muslim eller en god hindu kan bli frälst, bara han inte medvetet har avvisat Kristus, som är enda vägen till Fadern. Hur skall man förklara det angelägna i uppdraget att evangelisera?
Förklaringen är att det som ligger i vår makt att göra, det måste vi göra av kärlek till Gud och vår nästa. Det som ligger utanför vår makt, får vi lov att hoppas, ligger inte utanför Guds makt. Jag säger att vi får lov att hoppas. Gud kan faktiskt inte göra vad som helst. Han kan inte gå emot sin egen sanning eller sin egen kärlek. Han kan därför inte rädda någon, inte ens vid dödsbädden, eller efter det att den fysiska döden har inträtt, genom att sätta ur spel den fria vilja som han skapat hos människan, ty hon blev skapad till Guds egen avbild. Gud tvingar ingen människa in i himmelen, som till sist inte dras till hans enfödde Son som han har upphöjt på korset, Jesus Kristus, ty det vore att förvandla himmelen till helvetet.
Alltså kommer vi inte undan vårt ansvar inför den gudomliga sanningen och den gudomliga kärleken. Om det finns en enda själ som vi inte ens hade velat hjälpa eller bedja för att den skall komma till Fadern, då äventyrar vi vår egen frälsning, och så är vi medansvariga för att han eller hon gått förlorad.

p. Frans-Eric Larson T.O.R.


*********

 

PROGRAM

 Evangelisationsveckan den 21-24 oktober 2010
Under ledning av p. Fredrik Emanuelson OMI


Torsdagen den 21 oktober.
”Vet ni vem ni tillber?”

Vill väcka tankar: Har vi mött Jesus? Det är mötet med Jesus som gör Gud mer personlig för oss.
18.00 Enkel sopplunch i församlingssalen
18.30 Några minuters sång, därefter bibelföredrag av p. Fredrik Emanuelson OMI
            i församlingssalen
19.00 Samtal och möjlighet till bikt (även under mässan)
20.00 Högtidlig votivmässa om den Helige Ande. Därefter kort förberedelsemöte
           för dem som vill ta emot de sjukas smörjelse
Fredagen den 22 oktober.
”Vad är det som hindrar mig?”

Dagen leds av biskop Anders Arborelius OCD

Tankar: Vart går jag för att finna det jag söker, dricker jag ur andra källor?
18.00 Enkel sopplunch i församlingssalen
18.30 Några minuters sång, därefter bibelföredrag av biskop Anders Arborelius OCD
            i församlingssalen
19.00 Samtal och möjlighet till bikt (även under mässan)
20.00 Mässa med de sjukas smörjelse och möjlighet till personlig förbön
Sakramenten: I slutet av mässan utdelas de sjukas smörjelse. Kan man inte gå till kommunionen, kan man inte heller ta emot de sjukas smörjelse, dock kan man få handpåläggning.
Lördagen den 23 oktober.
”Varifrån tar du då det levande vattnet? Om bön och mystik.”

Tankar: Tränger djupare in i förståelsen av sakramenten och mysteriet, närmare Jesus Kristus. Ibland kan man uppleva att man gör det som Kyrkan säger och man tar emot sakramenten, utan att erfara att man har en levande relation till Jesus Kristus.

 
Del I – En samling för enbart den polsktalande gruppen
11.00 Lovsång
11.15 Föredrag av p. Fredrik Emanuelson OMI i församlingssalen
11.45 Samtal och möjlighet till bikt
13.30 Lunch för den polsktalande gruppen

Del II – för alla
15.00 Tillbedjan av det Allraheligaste Sakramentet med lovsång och rosenkransbön.
            Avslutas med sakramental välsignelse
16.30 Kaffe
17.00 Några minuters sång, därefter bibelföredrag av p. Fredrik Emanuelson OMI
            i församlingssalen
17.30 Samtal och möjlighet till bikt (även under mässan)
18.30 Mässa, därefter festmåltid
 

Söndagen den 24 oktober.

”Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare.”
Evangelisationsveckans sista dag, församlingens jubileumsfirande

10.30 Högtidlig högmässa, S:t Paulus av Korset, församlingens skyddspatron
           Sändning
           Kyrkkaffe
 
*********
 
*********
 
Expeditionstid i S:t Paulus av Korset församling
Tisdag - fredag kl. 09.00 – 15.00
Ingen expedition på måndagar
Tel: 031 - 330 10 00, Fax: 031 – 330 13 10
Titteridammstigen 4
424 68 ANGERED
www.stpaulus.se

OBS! Vi är tacksamma om ni meddelar era nya adresser till församlingen om ni flyttar.
  

Besökare

Vi har 52 besökare online

Logga In

Copyright (C) 2010 S:t Paulus av Korset - Katolska Församling i Angered, Created by e-studio-dator-it