Korsvägsandakt
Från Jerusalem kommer seden att i andakt följa Jesus på hans lidandes väg. Nedanstående korsvägsandakt – det finns många andra – vill vara en hjälp vid meditationen över Kristi lidande, att åskådliggöra vad det vill säga att ta Jesu kors på sig. Vid varje station följer några kortfattade tankar. Korsvägen ber man gemensamt i Kyrkan under fastetiden, men man kan själv gå den på fredagen i någon kyrka eller meditera över den i hemmet.
Herre Jesus, din korsväg genomtränger världens gåta,
hjälp oss att bära ditt kors,
hjälp oss att ta på oss vårt eget kors,
hjälp oss att dela världens kors,
så att din uppståndelses kraft kan segra överallt. Amen.
Inled varje station med:
Vi tillber dig Herre Jesus Kristus och prisar dig,
– ty genom ditt heliga kors har du återlöst världen.
Avsluta varje station med:
Korsfäste Herre Jesus Kristus,
– förbarma dig över oss, och fräls de arma själarna i skärselden.
I. Jesus inför Pontius Pilatus
Människan dömer Gud till döden.
Skapelsen vill förinta sin skapare.
Hur är det möjligt?
II. Jesus tar korset på sig
Hela mänsklighetens skuld och nöd vilar på hans axlar.
Villigt tar han allt på sig.
Vill du låta honom bära dig?
III. Jesus faller
Se människan, se Gud.
Vårt fall blir hans.
Så djupt måste han sänka sig för att människan skall bli räddad.
IV. Jesus möter sin moder
Hav av kärlek och smärta bottnar i varandra. ”Djup ropar till djup” (Ps. 42:8).
Guds moder är också vid din sida i nödens stund.
Delaktig.
V. Simon från Kyrene hjälper Jesus att bära korset
Han vill inte göra allting ensam. Han inbjuder dig att vara med, att vara ”Guds medhjälpare” (1 Kor. 3:9).
Vilken ära och vilket ansvar!
VI. Veronika räcker Jesus svetteduken
Allt du gör för din broder eller syster gör du för Jesus. ”Man blir det man älskar.” Du liknar alltmer honom, förvandlas till en och samma avbild (2 Kor. 3:18).
VII. Jesus faller på nytt
Om han endast hade fallit en gång, hade du knappast känt igen dig själv i honom.
Människans väg genom livet är att falla och resa sig. Om du genast reser dig när du fallit, kommer du fram.
VIII. Jesus talar till de gråtande kvinnorna
”Gråt inte över mig.” Självömkan är honom främmande. Han lever och lider för andra, för alla de andra. Han är ”utgiven”.
Kärleken söker inte sitt (1 Kor. 13:5).
IX. Jesus faller för tredje gången
Tretalet för våra tankar till Treenigheten.
Att Kyrkan minns hans fall tre gånger kan betyda att det inte endast är Sonen som faller, utan att Fadern och Anden är med i utblottelsen.
Att söka den nedersta platsen hör till Treenighetens väsen.
X. Jesus blir avklädd
Människan avkläder Gud. Det som hon gör för att håna och förlöjliga honom är just det som avslöjar hans kärlek.
I Jesu nakenhet ser vi Guds totala utblottelse, kärlekens härlighet.
XI. Korsfästelsen
Ondskans höjdpunkt.
Människan använder den frihet hon fått av sin skapare för att spika fast honom och beröva honom friheten.
Men hans frihet segrar: Han överlämnar sig åt korset av fri vilja.
XII. Jesus dör
Korset står i universums mitt. Själva Logos – meningen – hänger på det.
Ingen gåta finns som inte i korset får sin lösning, ingen fråga som inte i korset får sitt svar.
Den korsfäste drar allt och alla till sig.
Universell försoning.
XIII. Jesus tas ned från korset
Det är fullbordat. Genom sin lydnad har han gjort sin Fader lycklig.
Hans döda kropp läggs i Marias händer. Så läggs hans offer i dina.
Du gör honom lycklig när du tar emot det.
XIV. Gravläggningen
Han går in i jordens innersta.
Hur djupt en människa än sjunker, så har han sjunkit djupare.
De dödas gravar öppnar han, befriar dem som är i tomhetens välde.
Hans närvaro får natten att lysa som dagen.
(I-XIV av p. Wilfrid Stinissen OCD)
Slutbön
Herre, vår Gud,
i Jesu, vår broders, brutna kropp
ser vi vem du är för denna värld.
I det brutna brödet tar vi emot ditt löfte
att han är förlåtelsen för våra synder.
Vi ber dig:
eftersom han har fullbordat allt,
ta upp oss i din frid,
och sänd din Ande över oss,
så att vi, öppna och mottagliga,
kan komma till dig och be med dessa ord:
Fader vår …