Mässtider

Mässtider i Angered

Lördagar och söndagar:
Den heliga rosenkransen, lördag kl. 18.00
Söndagsvigiliemässa, lördag kl. 18.30
Mässa, söndag kl. 09.00
Den heliga rosenkransen, söndag kl. 10.00
Högmässa, söndag kl. 10.30
Mässa på polska: söndag kl. 18.00
Mässa i kaldeisk rit: första och tredje (och femte) söndag i månaden kl. 13.30
Mässa på spanska: andra och fjärde söndag i månaden kl. 13.00
Mässa på vietnamesiska: tredje lördag i månaden kl. 16.00

Vardagar:
Den heliga rosenkransen, en halvtimme före kvällsmässan
Den heliga mässan, tisdag, torsdag, fredag kl. 18.30. Onsdag kl. 08.00

Tillfälle till bikt:
Varje första fredag under bönevakan.
Man kan dessutom alltid vända sig till någon av prästerna för bikt.

Sakramental tillbedjan:
Varje torsdag efter kvällsmässan, då man också ber Barmhärtighetens rosenkrans, fram till kl. 20.00.
Varje första fredag i månaden efter kvällsmässan, fram till kl. 20.30.

Den heliga rosenkransen:
Den heliga rosenkransen bes gemensamt kl. 18.00 varje lördag, kl. 10.00 varje söndag, samt en halvtimme före vardagskvällsmässan.


Mässtider i Alingsås

Söndagar kl. 11.00 i Landskyrkan


Mässtider i Jonsered

Söndagar kl. 10.00, 12.00 och 19.00


Församlingshögtider

2 februari: Kyndelsmässodagen, kyrkans invigningsdag
4 juni: den heliga Maria Elisabeth Hesselblad, minnesdag (Alingsås kapellförsamlings skyddspatron)
4 oktober: den helige Franciskus fest
19 oktober: den helige Paulus av Korsets fest, församlingens patronatsfest


Kapucinordens främsta helgon

Helige Padre Pio, minnesdag den 23 september
Salige Honoratus Kozminski, minnesdag den 13 oktober


 

 

Rosenkransen

 

Rosenkransen är en gammal böneform som uppstod på medeltiden. Den innehåller i sig två slags böner, den muntliga och den meditativa. Med hjälp av rosenkransen fördjupar vi oss i de viktigaste händelserna i Jesu liv. Det är därför denna böneform är så effektiv och alltid ger så goda frukter. Det är en mycket kristocentrisk bön, där Kristus och hans liv står i centrum och vi ber och mediterar tillsammans med hans moder, Jungfru Maria. Rosenkransbönen innehåller fyra delar, var och en uppdelad i fem dekader (mysterier).

Hur ber man Jungfru Marias rosenkrans?

Man börjar med att ta rosenkransens krucifix, kyssa det, göra korstecknet med det och inleda med den apostoliska trosbekännelsen. Sedan ber man

Fader vår,

Hell dig Maria (tre gånger),

Ära vare Fadern.

Därefter inleds varje dekad med ett mysterium som man mediterar över i den muntliga bönen. Varje dekad består av ett Fader vår, tio Hell dig Maria och ett Ära vare Fadern.


Rosenkransens mysterier

 

De glädjerika mysterierna (man ber dem måndagar och lördagar)

1.      Herrens bebådelse
2.      Marie besök hos Elisabet
3.      Jesu födelse
4.      Jesu frambärande i templet
5.      Jesu återfinnande i templet

Ljusets mysterier (man ber dem på torsdagar)

1.      Jesu dop i Jordanfloden
2.      Bröllopet i Kana
3.      Jesu förkunnelse av Guds rike
4.      Kristi förklaring på berget Tabor
5.      Instiftelsen av eukaristin

De smärtorika mysterierna (man ber dem på tisdagar och fredagar)

1.      Jesu dödsångest i Getsemane
2.      Jesus blir dömd och torterad
3.      Jesus blir krönt med törnen
4.      Jesus bär korset
5.      Jesus dör på korset

De ärorika mysterierna (man ber dem på onsdagar och söndagar)

1.      Jesu uppståndelse från de döda
2.      Jesu himmelsfärd
3.      Den Helige Ande utgjuts över apostlarna, förenade med Maria i bön
4.      Marie upptagning i himmelen med kropp och själ
5.      Marie kröning i himmelen

Vid varje mysterium börjar man på den ensamma kulan med ett Fader vår. På de tio kulorna ber man Hell dig Maria-bönen. Varje dekad avslutar man med Ära vare Fadern. Efter varje dekad ber man enligt Guds Moders begäran i Fatima: ”O min Jesus, förlåt oss våra synder, bevara oss från helvetets eld. Led alla själar till himmelen, särskilt dem som behöver din barmhärtighet allra mest.”

Efter att ha bett de fem dekaderna brukar man recitera eller sjunga Salve Regina eller en annan lämplig bön till Jungfru Maria.


 

Böner

 

Trosbekännelsen

Jag tror på Gud Fader Allsmäktig, himmelens och jordens Skapare.

Jag tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av Jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nedstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen från de döda, uppstigen till himmelen, sittande på Allsmäktig Gud Faderns högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Jag tror ock på den Helige Ande, den heliga katolska Kyrkan, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och ett evigt liv.
Amen.


Fader vår

Fader vår,
som är i himmelen,
helgat varde ditt namn,
tillkomme ditt rike,
ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss i dag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.
Amen.


Hell dig Maria

Hell dig Maria,
full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor,
och välsignad är din livsfrukt, Jesus.
Heliga Maria, Guds Moder,
bed för oss syndare,
nu och i vår dödsstund.
Amen.


Ära vare Fadern

Ära vare Fadern och Sonen
och den Helige Ande,
såsom det var av begynnelsen,
nu är och skall vara,
från evighet till evighet.
Amen.


Salve Regina

Salve Regina, Mater misericordiae,
vita dulcedo et spes nostra, salve.
Ad te clamamus, exsules filii Evae.
Ad te suspiramus, gementes et flentes,
in hac lacrimarum valle.
Eia ergo, advocata nostra,
illos tuos misericordes oculos ad nos converte.
Et Iesum, benedictum fructum ventris tui,
nobis post hoc exsilium ostende.
O clemens, o pia, o dulcis Virgo Maria. 


 

Bikt

 

Varje katolik har en plikt och samtidigt privilegium att bikta sig och ta emot kommunionen minst en gång om året, i samband med kristendomens största högtid, påsken. Att bikta och att göra bot är att ta emot Guds förlåtelse och kraft, det är att låta Kristi seger ta konkret form i vårt eget liv. I lojalitet med församlingen, vår omgivning, våra medmänniskor, tar vi på oss vårt ansvar och nämner vår egen skuld vid namn, samtidigt som vi bekänner vår vilja till omvändelse, till ett bättre liv i Jesu Kristi kraft.

Att bikta regelbundet är att ständigt på nytt och mer medvetet gå in i gemenskapen med Gud och människorna. Ty ingen av oss lever bara för sig själv. Men synden är att välja bara sig själv. Synd är frivillig handling. Vi är fria att välja vår egen tillfredsställelse och att blunda för andras behov och vår egen djupaste kallelse till fullkomlighet. Bot är att kämpa mot denna svaghet, med Kristi kors som vapen.

Också bikten är en frivillig handling. Att bikta kan tyckas vara något förödmjukande, men i själva verket är bikten ett uttryck för vår mänskliga värdighet. För när vi biktar tar vi ansvar för våra misstag och får upprättelse. När vi får formulera både vår synd och vårt avståndstagande från synden och vår vilja att hålla fast vid Herren, då mognar vi som människor och som kristna. Därför bör vi ofta och gärna ta emot denna Herrens stora påskgåva till oss, förlåtelsens gåva till ny kraft i kampen mot det onda i den värld som var och en av oss är en del av.

Bikten vill fostra oss till att bli Jesu sanna lärjungar, att inte kapitulera för vår egen ofullkomlighet utan att sträva efter att älska varandra såsom han har älskat oss, utan förbehåll. Bikten, alltså botens sakrament, botar oss från vår synd men är också en botövning. Att bikta är obehagligt. Men att bli förlåten, avlöst, avbördad, det är glädje.

Låt oss inte tyngas av insikten om vår otillräcklighet. Otillräcklighet är inte synd utan snarare tecken på våra möjligheter, en öppenhet för Guds nåd som förmår allt. Herren kallar oss till fullkomlighet, det är därför vi känner oss så ofärdiga. Men ingen blir färdig på en dag.

Det finns ingen andlig tillväxt utan en regelbunden bikt. För att en bikt skall vara giltig och väl genomförd så att den bär god frukt, måste den uppfylla fem villkor:

1.      Samvetsrannsakan, som innebär att man tänker igenom sitt liv och i trons ljus bedömer vad som var bra och inte bra.
2.      Bekännelse inför en präst.
3.      Ånger över synderna.
4.      Vilja att bättra sig.
5.      Gottgörelse för synderna.

Efter en väl genomförd bikt får man av prästen syndaavlösning och en bot. Meningen med varje bikt är att vi skall omvända oss och börja om på nytt.

Tillfälle till bikt i vår församling: varje första fredag under bönevakan. Man kan alltid vända sig till någon av prästerna för bikt.


 

Om avlat

 

Vi vet alla av erfarenhet att man inte kan återställa ett brutet förtroende bara genom att säga ”förlåt”. Visserligen blir man kanske förlåten, men den kärlekslösa handlingens konsekvenser kvarstår. Förhållandet är stört. På samma sätt är det i det andliga livet: om vi uppriktigt ångrar det onda vi gjort kan vi vara säkra på att bli förlåtna av Gud, som skänker sin barmhärtighet utan att mäta och väga, men våra felsteg medför alltid konsekvenser för oss själva och den familj vi tillhör, d.v.s. Kyrkan. Avlat är inte detsamma som syndernas förlåtelse. Avlaten innebär att vår andliga familj, Kyrkan, under hänvisning till Kristus och helgonen, träder i vårt ställe och tar på sig de konsekvenser som våra förlåtna felsteg för med sig. Kristus och våra medmänniskor bär oss. Denna familjegemenskap fungerar visserligen oupphörligt och omätbart hela tiden som vi inte medvetet brutit med vår andliga familj. Men vi människor behöver något konkret att ta fasta på för att riktigt fatta den andliga verkligheten. Därför rekommenderar Kyrkan att vi gör något påtagligt för att visa vår uppriktiga vilja att ta ansvar för våra handlingar. Kyrkan försäkrar då att vi befrias från följderna av de synder som redan blivit förlåtna.

Avlaten är inte något surrogat för hjärtats omvändelse utan en konkret påminnelse om att vi som kristna lever i de heligas gemenskap och inte ensamma inför Gud. Denna gemenskap omfattar också de avlidna. ”Lider en kroppsdel, så lider också alla andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den” (1 Kor 12:26-27).

Ur Oremus

 

Avlaten i dag

Den katolik som har ångrat sina synder och fått förlåtelse för dem i biktens sakrament kan genom kyrkans förmedling få avlat, det vill säga efterskänkande av syndens konsekvenser i denna världen och den kommande. Förutsättningen är att man gör någonting som visar ens uppriktighet. Avlaten kan vara antingen partiell (”ofullständig”) eller ”fullkomlig” (plenaravlat, vilken förutsätter bikt, kommunion och bön för påvens intentioner, samt den uppriktiga viljan att undvika också den minsta synd).

Partiell avlat får:

  • den som i sitt dagliga arbete eller i livets vedermödor ödmjukt lyfter sin själ till Gud med en kort muntlig eller ordlös bön
  • den som, inspirerad av sin kristna tro, ger något av sig själv, sitt arbete, sin tid eller sina tillgångar för att hjälpa medmänniskor i nöd
  • den som i botens anda frivilligt avstår från något som är tillåtet och angenämt
  • den som i det dagliga livet avlägger ett frivilligt och frimodigt vittnesbörd om tron

Fullkomlig avlat får (efter bikt, kommunion, bön för påvens intentioner och med den uppriktiga viljan att undvika all synd):

  • den som besöker det allraheligaste Sakramentet och tillbringar minst en halvtimme i tillbedjan
  • den som uppmärksamt och aktivt deltar i en sakramentsprocession
  • den som under minst en halvtimme läser eller lyssnar till den heliga Skrift med vördnad för Guds ord (lectio divina)
  • den som deltar i en reträtt som varar tre hela dagar
  • den som deltar i korsvägsandakten i kyrkan
  • den som på Långfredagen uppmärksamt deltar i liturgin och korshyllningen
  • den som under påsknattens gudstjänst förnyar sina doplöften
  • den som uppmärksamt och tillsammans med andra ber fem dekader av rosenkransen i kyrkan, familjen, ordensgemenskapen eller vid en annan samling
  • den som under veckan 1-8 november besöker kyrkogården varje dag och ber för de avlidna
  • den som på Alla själars dag besöker kyrkan och ber Fader vår och Trosbekännelsen för de avlidna

Dessa bestämmelser är hämtade ur Enchiridium indulgentiarum, fjärde upplagan 16 juli 1999, där den fullständiga förteckningen finns.