Mässtider

S:t Paulus av Korset katolska församling i Angered


Mässans läsningar för veckan kan man läsa här.


 

Under denna flik finns:  


*  Ordinarie mässtider Angered 

*  Ordinarie mässtider Alingsås 

*  Församlingshögtider

*  Kapucinordens främsta helgon

*  Rosenkransbönen

*  Korsvägsandakt 

*  Bikt

*  Avlat 

 


Ordinarie mässtider Angered


Söndagar 

09.00  Mässa.

10.30  Högmässa.

13.00  Mässa på spanska (andra och fjärde söndagen i månaden).

18.00  Mässa på polska.


Tisdagar 

18.00  Rosenkrans.

18.30  Mässa.


Onsdagar 

08.00  Mässa. 


Torsdagar 

18.00  Rosenkrans.

18.30  Mässa.

Efter kvällsmässan sakramental tillbedjan, tillfälle till bikt. Den Gudomliga Barmhärtighetens andakt med Barmhärtighetens rosenkrans.
Första torsdagen i månaden ber vi för kallelser till prästämbetet och ordenslivet. 


Fredagar 

18.00  Rosenkrans.

18.30  Mässa.

Första fredagen i månaden: Sakramental tillbedjan efter kvällsmässan (fredagar i fastetiden i stället korsvägsandakt), tillfälle till bikt. 


Lördagar 

16.00  Mässa på vietnamesiska (tredje lördagen i månaden).

18.00  Rosenkrans.

18.30  Söndagsvigiliemässa.


Tillfälle till bikt
Före mässorna, samt under tillbedjan på torsdagar och första fredagen i månaden. 
Man kan dessutom alltid kontakta någon av prästerna och komma överens om en tid för bikt.


Sakramental tillbedjan: 
Torsdagar efter kvällsmässan – då man också ber Barmhärtighetens rosenkrans – samt första fredagen i månaden efter kvällsmässan (fredagar i fastetiden i stället korsvägsandakt). 
Första torsdagen i månaden ber vi för kallelser till prästämbetet och ordenslivet.


Rosenkransbön
Rosenkransen bes gemensamt lördagar kl. 18.00, samt en halvtimme före vardagskvällsmässan.


 

 


Ordinarie mässtider Alingsås 


Söndagar 

12.10  Rosenkrans.

13.00  Högmässa. 


Måndagar

16.30  Rosenkrans. Alla mysterierna bes: De glädjerika, De smärtorika, De ärorika, Ljusets mysterier.


Tisdagar 

17.00  Korsvägsandakt (under stora fastan – från 20 februari till 26 mars).


Onsdagar 

17.15  Rosenkrans.

18.00  Mässa.



Läs mer
 om S:ta Maria Elisabeth Hesselblads kapellförsamling i Alingsås. 


Ordinarie mässtider Franciskusgården i Jonsered


Se hemsidan:  https://www.paxetbonum.se/


Läs mer under Kungörelser och Aktuellt.


 

Församlingshögtider

2 februari: Kyndelsmässodagen, kyrkans invigningsdag. Läs mer här.
4 juni: S:ta Maria Elisabeth Hesselblad, minnesdag (Alingsås kapellförsamlings skyddspatron). Läs mer här.
4 oktober: S:t Franciskus. Läs mer här.
19 oktober: S:t Paulus av Korset, församlingens skyddspatron. Läs mer här.


 

Kapucinordens främsta helgon

S:t Pio av Pietrelcina, minnesdag 23 september. Läs mer här.
Salige Honoratus Kozminski, minnesdag 13 oktober. Läs mer här.


 

Bildresultat för the rosary


Rosenkransbönen

Rosenkransen är en gammal böneform som uppstod på medeltiden. Den innehåller i sig två slags böner, den muntliga och den meditativa. Med hjälp av rosenkransen fördjupar vi oss i de viktigaste händelserna i Jesu liv. Det är därför denna böneform är så effektiv och alltid ger så goda frukter. Det är en mycket kristocentrisk bön, där Kristus och hans liv står i centrum och vi ber och mediterar tillsammans med hans moder, Jungfru Maria. Rosenkransbönen innehåller fyra delar, var och en uppdelad i fem dekader (mysterier).

Hur ber man Jungfru Marias rosenkrans?

Man börjar med att ta rosenkransens krucifix, kyssa det, göra korstecknet med det och inleda med den apostoliska trosbekännelsen. Sedan ber man

Fader vår,

Var hälsad Maria (tre gånger),

Ära vare Fadern.

Därefter inleds varje dekad med ett mysterium som man mediterar över i den muntliga bönen. Varje dekad består av ett Fader vår, tio Var hälsad Maria och ett Ära vare Fadern. Efter varje dekad ber man enligt Guds Moders begäran i Fatima: ”O min Jesus, förlåt oss våra synder, bevara oss från helvetets eld. Led alla själar till himmelen, särskilt dem som behöver din barmhärtighet allra mest.” 


 
Bildresultat för the rosary

Rosenkransens mysterier

De glädjerika mysterierna (man ber dem på måndagar och lördagar)

1.      Herrens bebådelse
2.      Marie besök hos Elisabet
3.      Jesu födelse
4.      Jesu frambärande i templet
5.      Jesu återfinnande i templet

Ljusets mysterier (man ber dem på torsdagar)

1.      Jesu dop i Jordanfloden
2.      Bröllopet i Kana
3.      Jesu förkunnelse av Guds rike
4.      Kristi förklaring på berget Tabor
5.      Instiftelsen av eukaristin

De smärtorika mysterierna (man ber dem på tisdagar och fredagar)

1.      Jesu dödsångest i Getsemane
2.      Jesus blir dömd och torterad
3.      Jesus blir krönt med törnen
4.      Jesus bär korset
5.      Jesus dör på korset

De ärorika mysterierna (man ber dem på onsdagar och söndagar)

1.      Jesu uppståndelse från de döda
2.      Jesu himmelsfärd
3.      Den Helige Ande utgjuts över apostlarna, förenade med Maria i bön
4.      Marie upptagning i himlen med kropp och själ
5.      Marie kröning i himlen

Vid varje mysterium börjar man på den ensamma kulan med ett Fader vår. På de tio kulorna ber man Var hälsad Maria. Varje dekad avslutar man med Ära vare Fadern. Efter varje dekad ber man enligt Guds Moders begäran i Fatima: ”O min Jesus, förlåt oss våra synder, bevara oss från helvetets eld. Led alla själar till himmelen, särskilt dem som behöver din barmhärtighet allra mest.”

Efter att ha bett de fem dekaderna brukar man recitera eller sjunga Salve Regina eller en annan lämplig bön till Jungfru Maria.



Bönerna i Rosenkransen

Trosbekännelsen

Jag tror på Gud, den allsmäktige Fadern, himlens och jordens Skapare.
Och på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev avlad genom den Helige Ande, föddes av Jungfru Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod på tredje dagen från de döda, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda.
Jag tror på den helige Ande, den heliga katolska Kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och det eviga livet.
Amen.


Fader vår

Fader vår,
som är i himmelen,
helgat varde ditt namn,
tillkomme ditt rike,
ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss i dag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.
Amen.


Var hälsad Maria

Var hälsad Maria,
full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor,
och välsignad är din livsfrukt, Jesus.
Heliga Maria, Guds Moder,
bed för oss syndare,
nu och i vår dödsstund.
Amen.


Ära vare Fadern

Ära vare Fadern och Sonen
och den Helige Ande,
såsom det var av begynnelsen,
nu är och skall vara,
från evighet till evighet.
Amen.


Salve Regina

Salve Regina, Mater misericordiae,
vita dulcedo et spes nostra, salve.
Ad te clamamus, exsules filii Evae.
Ad te suspiramus, gementes et flentes,
in hac lacrimarum valle.
Eia ergo, advocata nostra,
illos tuos misericordes oculos ad nos converte.
Et Iesum, benedictum fructum ventris tui,
nobis post hoc exsilium ostende.
O clemens, o pia, o dulcis Virgo Maria. 


 

Bildresultat för way of the Cross

 

Korsvägsandakt

Från Jerusalem kommer seden att i andakt följa Jesus på hans lidandes väg. Nedanstående korsvägsandakt – det finns många andra – vill vara en hjälp vid meditationen över Kristi lidande, att åskådliggöra vad det vill säga att ta Jesu kors på sig. Vid varje station följer några kortfattade tankar. Korsvägen ber man gemensamt i Kyrkan under fastetiden, men man kan själv gå den på fredagen i någon kyrka eller meditera över den i hemmet.

Herre Jesus, din korsväg genomtränger världens gåta, 
hjälp oss att bära ditt kors,
hjälp oss att ta på oss vårt eget kors,
hjälp oss att dela världens kors,
så att din uppståndelses kraft kan segra överallt. Amen.

Inled varje station med:

Vi tillber dig Herre Jesus Kristus och prisar dig,
– ty genom ditt heliga kors har du återlöst världen.

Avsluta varje station med:

Korsfäste Herre Jesus Kristus,
– förbarma dig över oss, och fräls de arma själarna i skärselden.

I. Jesus inför Pontius Pilatus

Människan dömer Gud till döden.
Skapelsen vill förinta sin skapare.
Hur är det möjligt?

II. Jesus tar korset på sig

Hela mänsklighetens skuld och nöd vilar på hans axlar.
Villigt tar han allt på sig.
Vill du låta honom bära dig?


III. Jesus faller

Se människan, se Gud.
Vårt fall blir hans.
Så djupt måste han sänka sig för att människan skall bli räddad.


IV. Jesus möter sin moder

Hav av kärlek och smärta bottnar i varandra. ”Djup ropar till djup” (Ps. 42:8).
Guds moder är också vid din sida i nödens stund.
Delaktig.


V. Simon från Kyrene hjälper Jesus att bära korset

Han vill inte göra allting ensam. Han inbjuder dig att vara med, att vara ”Guds medhjälpare” (1 Kor. 3:9).
Vilken ära och vilket ansvar!


VI. Veronika räcker Jesus svetteduken

Allt du gör för din broder eller syster gör du för Jesus. ”Man blir det man älskar.” Du liknar alltmer honom, förvandlas till en och samma avbild (2 Kor. 3:18).


VII. Jesus faller på nytt

Om han endast hade fallit en gång, hade du knappast känt igen dig själv i honom.
Människans väg genom livet är att falla och resa sig. Om du genast reser dig när du fallit, kommer du fram.


VIII. Jesus talar till de gråtande kvinnorna

”Gråt inte över mig.” Självömkan är honom främmande. Han lever och lider för andra, för alla de andra. Han är ”utgiven”.
Kärleken söker inte sitt (1 Kor. 13:5).


IX. Jesus faller för tredje gången

Tretalet för våra tankar till Treenigheten.
Att Kyrkan minns hans fall tre gånger kan betyda att det inte endast är Sonen som faller, utan att Fadern och Anden är med i utblottelsen.
Att söka den nedersta platsen hör till Treenighetens väsen.


X. Jesus blir avklädd

Människan avkläder Gud. Det som hon gör för att håna och förlöjliga honom är just det som avslöjar hans kärlek.
I Jesu nakenhet ser vi Guds totala utblottelse, kärlekens härlighet.


XI. Korsfästelsen

Ondskans höjdpunkt.
Människan använder den frihet hon fått av sin skapare för att spika fast honom och beröva honom friheten.
Men hans frihet segrar: Han överlämnar sig åt korset av fri vilja.


XII. Jesus dör

Korset står i universums mitt. Själva Logos – meningen – hänger på det.
Ingen gåta finns som inte i korset får sin lösning, ingen fråga som inte i korset får sitt svar.
Den korsfäste drar allt och alla till sig.
Universell försoning.


XIII. Jesus tas ned från korset

Det är fullbordat. Genom sin lydnad har han gjort sin Fader lycklig.
Hans döda kropp läggs i Marias händer. Så läggs hans offer i dina.
Du gör honom lycklig när du tar emot det.


XIV. Gravläggningen

Han går in i jordens innersta.
Hur djupt en människa än sjunker, så har han sjunkit djupare.
De dödas gravar öppnar han, befriar dem som är i tomhetens välde.
Hans närvaro får natten att lysa som dagen.

(I-XIV av p. Wilfrid Stinissen OCD)


Slutbön

Herre, vår Gud,
i Jesu, vår broders, brutna kropp
ser vi vem du är för denna värld.
I det brutna brödet tar vi emot ditt löfte
att han är förlåtelsen för våra synder.
Vi ber dig:
eftersom han har fullbordat allt,
ta upp oss i din frid,
och sänd din Ande över oss,
så att vi, öppna och mottagliga,
kan komma till dig och be med dessa ord:

Fader vår …


Bildresultat för go to confession


Bikt

Varje katolik har en plikt och samtidigt privilegium att bikta sig och ta emot kommunionen minst en gång om året, i samband med kristendomens största högtid, påsken. Att bikta och att göra bot är att ta emot Guds förlåtelse och kraft, det är att låta Kristi seger ta konkret form i vårt eget liv. I lojalitet med församlingen, vår omgivning, våra medmänniskor, tar vi på oss vårt ansvar och nämner vår egen skuld vid namn, samtidigt som vi bekänner vår vilja till omvändelse, till ett bättre liv i Jesu Kristi kraft.

Att bikta regelbundet är att ständigt på nytt och mer medvetet gå in i gemenskapen med Gud och människorna. Ty ingen av oss lever bara för sig själv. Men synden är att välja bara sig själv. Synd är frivillig handling. Vi är fria att välja vår egen tillfredsställelse och att blunda för andras behov och vår egen djupaste kallelse till fullkomlighet. Bot är att kämpa mot denna svaghet, med Kristi kors som vapen.

Också bikten är en frivillig handling. Att bikta kan tyckas vara något förödmjukande, men i själva verket är bikten ett uttryck för vår mänskliga värdighet. För när vi biktar tar vi ansvar för våra misstag och får upprättelse. När vi får formulera både vår synd och vårt avståndstagande från synden och vår vilja att hålla fast vid Herren, då mognar vi som människor och som kristna. Därför bör vi ofta och gärna ta emot denna Herrens stora påskgåva till oss, förlåtelsens gåva till ny kraft i kampen mot det onda i den värld som var och en av oss är en del av.

Bikten vill fostra oss till att bli Jesu sanna lärjungar, att inte kapitulera för vår egen ofullkomlighet utan att sträva efter att älska varandra såsom han har älskat oss, utan förbehåll. Bikten, alltså botens sakrament, botar oss från vår synd men är också en botövning. Att bikta är obehagligt. Men att bli förlåten, avlöst, avbördad, det är glädje.

Låt oss inte tyngas av insikten om vår otillräcklighet. Otillräcklighet är inte synd utan snarare tecken på våra möjligheter, en öppenhet för Guds nåd som förmår allt. Herren kallar oss till fullkomlighet, det är därför vi känner oss så ofärdiga. Men ingen blir färdig på en dag.

Det finns ingen andlig tillväxt utan en regelbunden bikt. För att en bikt skall vara giltig och väl genomförd så att den bär god frukt, måste den uppfylla fem villkor:

1.      Samvetsrannsakan, som innebär att man tänker igenom sitt liv och i trons ljus bedömer vad som var bra och inte bra.
2.      Bekännelse inför en präst.
3.      Ånger över synderna.
4.      Vilja att bättra sig.
5.      Gottgörelse för synderna.

Efter en väl genomförd bikt får man av prästen syndaavlösning och en bot. Meningen med varje bikt är att vi skall omvända oss och börja om på nytt.

Tillfälle till bikt i vår församling: Före mässorna, samt under tillbedjan på torsdagar och första fredagen i månaden. Man kan dessutom alltid kontakta någon av prästerna och komma överens om en tid för bikt.  


 

Avlat

Vi vet alla av erfarenhet att man inte kan återställa ett brutet förtroende bara genom att säga ”förlåt”. Visserligen blir man kanske förlåten, men den kärlekslösa handlingens konsekvenser kvarstår. Förhållandet är stört. På samma sätt är det i det andliga livet: om vi uppriktigt ångrar det onda vi gjort kan vi vara säkra på att bli förlåtna av Gud, som skänker sin barmhärtighet utan att mäta och väga, men våra felsteg medför alltid konsekvenser för oss själva och den familj vi tillhör, d.v.s. Kyrkan. Avlat är inte detsamma som syndernas förlåtelse. Avlaten innebär att vår andliga familj, Kyrkan, under hänvisning till Kristus och helgonen, träder i vårt ställe och tar på sig de konsekvenser som våra förlåtna felsteg för med sig. Kristus och våra medmänniskor bär oss. Denna familjegemenskap fungerar visserligen oupphörligt och omätbart hela tiden som vi inte medvetet brutit med vår andliga familj. Men vi människor behöver något konkret att ta fasta på för att riktigt fatta den andliga verkligheten. Därför rekommenderar Kyrkan att vi gör något påtagligt för att visa vår uppriktiga vilja att ta ansvar för våra handlingar. Kyrkan försäkrar då att vi befrias från följderna av de synder som redan blivit förlåtna.

Avlaten är inte något surrogat för hjärtats omvändelse utan en konkret påminnelse om att vi som kristna lever i de heligas gemenskap och inte ensamma inför Gud. Denna gemenskap omfattar också de avlidna. ”Lider en kroppsdel, så lider också alla andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den” (1 Kor 12:26-27).

Ur Oremus

 

Avlaten i dag

Den katolik som har ångrat sina synder och fått förlåtelse för dem i biktens sakrament kan genom kyrkans förmedling få avlat, det vill säga efterskänkande av syndens konsekvenser i denna världen och den kommande. Förutsättningen är att man gör någonting som visar ens uppriktighet. Avlaten kan vara antingen partiell (”ofullständig”) eller ”fullständig” (plenaravlat, vilken förutsätter bikt, kommunion och bön för påvens intentioner, samt den uppriktiga viljan att undvika också den minsta synd).

Partiell avlat får:

  • den som i sitt dagliga arbete eller i livets vedermödor ödmjukt lyfter sin själ till Gud med en kort muntlig eller ordlös bön
  • den som, inspirerad av sin kristna tro, ger något av sig själv, sitt arbete, sin tid eller sina tillgångar för att hjälpa medmänniskor i nöd
  • den som i botens anda frivilligt avstår från något som är tillåtet och angenämt
  • den som i det dagliga livet avlägger ett frivilligt och frimodigt vittnesbörd om tron

Fullkomlig avlat får (efter bikt, kommunion, bön för påvens intentioner och med den uppriktiga viljan att undvika all synd):

  • den som besöker det allraheligaste Sakramentet och tillbringar minst en halvtimme i tillbedjan
  • den som uppmärksamt och aktivt deltar i en sakramentsprocession
  • den som under minst en halvtimme läser eller lyssnar till den heliga Skrift med vördnad för Guds ord (lectio divina)
  • den som deltar i en reträtt som varar tre hela dagar
  • den som deltar i korsvägsandakten i kyrkan
  • den som på Långfredagen uppmärksamt deltar i liturgin och korshyllningen
  • den som under påsknattens gudstjänst förnyar sina doplöften
  • den som uppmärksamt och tillsammans med andra ber fem dekader av rosenkransen i kyrkan, familjen, ordensgemenskapen eller vid en annan samling
  • den som under veckan 1-8 november besöker kyrkogården varje dag och ber för de avlidna
  • den som på Alla själars dag besöker kyrkan och ber Fader vår och Trosbekännelsen för de avlidna

Dessa bestämmelser är hämtade ur Enchiridium indulgentiarum, fjärde upplagan 16 juli 1999, där den fullständiga förteckningen finns.


Bildresultat för jezu ufam tobie

Alla som kommer in i vår kyrka anförtror sig åt den Barmhärtige Jesus.


S:t Paulus av Korset katolska församling i Angered
Bankgiro: 448-5058
Swish: 123 454 36 25